På stan med gråten i halsen

Var idag efter jobbet på stan i jakt efter nya kläder. Började på HM där jag började på mammaavdelningen. Hittade en jeanskjol (som jag dock inte vet vad jag ska ha till) och två linnen. Inte alls vad jag planerat, kändes mest som om jag köpte det i brist på annat. Såg givetvis en massa snygga kläder, men det är inte ens nån idé att prova.... Känner mig så uppsvälld, osexig och ful. Gick vidare till KappAhl och frågade en expedit var mammakläderna hänger. Får då svaret från en dödstrött tant som troligen jobbat där för länge och avskyr sitt jobb att de minsann slutat med mammakläder för läääänge sedan.

Avslutar på affären Pepper för att se om jag kunde hitta någon tunika eller trikåklänning, men inser sen att den affären nog endast tar in XS och S, så jag gick moloken därifrån med gråten i halsen. Mötte Niclas på Gustaf Adolfs Torg och då brast allt. Började stortjuta och böla om att det inte är roligt att vara gravid......

Kan i alla fall glädjas över att jag runt halsen har ett jättefint silverhalsband. I lördags kallade svärmor in mig på sovrummet på torpet. Hon sa att hon hade en presen till mig. Öppnade asken och i låg ett silverhjärta, med ett litet silverhjärta i mitten. Hon sa at det stora hjärtat är mitt och det lilla är bebisens. Det finaste av allt är att hon gjort det själv på sin silversmideskurs. Blev väldigt rörd så vi satt och lipade ikapp på sängkanten. Har nog världens bästa svärmor!

Jag har varit på kurs

Idag var andra tillfället på kursen Vinnande Medarbetarskap som jag går. Det är en väldigt speciell kurs som hålls av Michael Södermalm, mental coach och relativt känd föreläsare. Han är väldigt engagerad och sprider energi och inspiration. Många kan tycka att han är egotrippad och "too much" men jag tycker att mycket av det han säger är sunt förnuft och får en att tänka lite extra på hur man agerar, kommunicerar och lever sitt liv.

Kursledaren tycker om citat så här kommer några tänkvärda sådana:

"Livet går inte i repris"

"The future doesn't equal the past"

"För varje minut jag gnäller förlorar jag 60 sekunder av glädje"

"Man kan leda en häst till vattnet, men dricka måste den göra själv"

"Den känslan som är starkast i världen och stoppar människor att gå framåt är rädsla"

"It's only by meeting the universal needs that you will experience sustainable joy and genuine pleasure" (Nelson Mandela)

"Only understanding doesn't change you life; because you have to do it, use it, and feel it in order to get all the benefits out of it"

"Våga ta plats i ditt eget liv! Prioritera bort, prioritera om, prioritera annorlunda!"

"Träning ger färdighet"

"Control you emotions or it will control you"

"Vad som händer är inte det viktigaste i livet, det är hur du reagerar på det som händer"

"Vet du inte vart du ska, är risken stor att du hamnar någon annanstans"

"Det är helt ok att göra eller säga fel, så länge ambitionen är att göra rätt"

"I natt smidde jag tusen planer, imorse gjorde jag som vanligt"

"Nittiofem procent av dina rädslor är fantasirädslor"

"En tanke tänkt flera gånger, tenderar bli verklighet"

"Konflikter är snarare något som händer INOM oss än MELLAN oss"

"Det du tänker och säger om någon annan, säger mer om dig själv än någon annan"

"Min verklighet är inte verkligheteEN"

Om det gick förbo någon har vi alltså berört punkter som självkänsla, självförtroende, målbild, kommunikation och konflikthantering.

Malaysia

Är nu hemkommen efter en underbar semester i Malaysia, bästa och skönaste semestern hittills!

Vi började med två nätter i Kuala Lumpur, bodde på det femstjärniga hotellet Crowne Plaza, där badrummet var lika stort som själva delen med säng och soffa. Bodde på tjugonde våningen med utsikt över Petronas Towers (Twin Towers).

Det var svårt att komma över tidsomställningen så jag vaknade mitt i natten och var klarvaken i tre timmar. Passade då på att läsa ut ”Flyga Drake”, en kanonbok!

I KL ägnade vi oss mestadels åt shopping. Det var alldeles för hett för att strosa omkring på stan så vi stack till ett shoppingcenter som tydligen är Asiens största. Mega Mall hette det. Handlade lite bebiskläder, en del saker för bara 15 kr styck! Som hittat!

Köpte även ett par solglasögon som nu ligger på botten av Sydkinesiska sjön eftersom jag var klantig och tappade i dom när vi åkte båt…..

När vi checkat ut från hotellet på morgonen den 26/3 begav vi oss till Sabang Airport, en inrikesflygplats i KL. Säve framstår som en gigantisk flygplats i jämförelse med denna. Vi stack dit på vinst och förlust för att få flygbiljetter till en ö på östkusten som heter Tioman Island. Olyckligtvis fanns det vara EN plats kvar på flyget så vi fick snällt sitta ner och vänta och hoppas att någon inte dök upp. En kvart innan planet ska gå blir vi kallade fram till disken och får klartecken att vi kan åka med. Så inom tio minuter har vi betalat resan, fått våra biljetter, checkat in, gått genom säkerhetskontrollen och boardat planet. Snacka om effektivitet!

Planet var ett Dash-7, den modellen som SAS inte får flyga med längre då de har problem med landningsstället. Det var ett propellerplan som såg ut att ha sett sina bästa dagar. Väl inne och fastspända i det 45 gradiga planet börjar vi taxa ut till startbanan och precis innan piloten ska börja köra får en gubbe på planet panik och reser sig upp, tar av sig jackan (Varför man nu fasen har en jacka på sig i den hettan…..) och börjar gå bakåt i planet. Kabinpersonalen försöker lugna honom men det går inte, han säger att han måste gå av så planet får vända tillbaka till gaten och släppa av honom. Där inser han att han visst ska med planet så vi gör ett nytt försök för att lyfta och denna gången håller han sig lugn. Efter en timma i luften är det dags att landa och jag tittar ner över ön och ser bara en ö med höga berg och djungel och långt långt ner ser jag nåt som ska likna en flygplats, en landingsbana lika stor som en fotbollsplan. Nu blir jag ännu skrajare och piloten sänker planet så man tillslut sitter framåtlutad i stolen. Jag trodde min sista stund var kommen, men landningen gick bra och väl ute på marken konstaterar vi att vi tar båt och buss tillbaka från ön till KL. Så då var det bestämt!

När vi fått plocka ur våra väskor själva haffar vi en båttaxi som kör oss till en strand på norra delen av ön, Salang Beach. På Tioman Island som är 4,5 mil lång och 1,2 mil bred finns bara två vägar, på en total sträcka av 6 km. Så runt tar man sig med båttaxi.

Ön är täckt av djungel, med höga berg och kritvita stränder med turkost klart vatten och en massa höga kokospalmer. Varför är inte vattnet så klart och turkost i Kattegatt?

På piren i Salang möts vi av en snubbe som undrar om vi behöver boende så vi går med honom en bit, som kändes som flera mil hettan. För att komma till hans bungalows var man tvungen att gå över bron till en liten bäck och jag höll på att få hjärtsnörp när jag tittar ner i bäcken och ser 10-15 ödlor på 2,5 m simma omkring. Jag ger till ett litet skri och då skrockar gubben och pekar upp mot ett träd där det sitter hundratals fladdermöss, gigantiska om man jämför med fladdermöss som man kan se här hemma. (Var dock inte klart om det var fladdermöss eller flygande hundar, skit samma, de var i alla fall fascinerande!)

Snacka om kontraster, från lyxhotell i KL till en sunkig bungalow med drakar och vampyrer på husknuten. Har i efterhand, efter hemkomst läst på mig lite bättre om det rika djurlivet på ön. Tjugofem arter av ormar däribland kobra, boaorm och grön mamba. Kanske lika bra att man INTE var påläst innan man stack. J

På den här ”resorten” stannade vi i tre nätter, sparade in en massa pengar på att bo under budget, och insåg att det trots allt inte är rummet man hänger på mest, bara det är någorlunda fräscht med AC och en toa och dusch som funkar. Sen hade man ju kunnat pimpat rummet lite för att göra det trevligare.

Stranden som låg ett stenkast från vår bungalow var väldigt lugn. Fattar inte hur Salang i Aftonbladets bilaga anses som ett håll-igång-ställe. Journalisten måste kommit åt några magic mushrooms ellet nåt, för det fanns EN bar på hela stället, en fyra kvadratmeter stor hydda på stranden som till råga på allt inte öppnat när vi var där.

Säsongen hade precis kommit igång på Tioman Island. Monsunperioden är mellan oktober och februari och högsäsongen mellan april och oktober. Ingenstans stod det nånting om mars! Det regnade rejält två dagar, men det regnade över på en timma så man kunde lapa sol igen.

Efter tre nätter på det ganska sunkiga stället begav vi oss till den ena av två femstjärniga resorter på ön, Berjaya Tioman Golf, Spa & Beach Resort. Innan vi begav oss till piren där båttaxin skulle plocka upp oss stannade jag till vid ett litet stånd för att köpa en ny sarong. Expediten undrade vart vi var på väg och när jag hon hörde att vi skulle till Berjaya berättade hon att där kunde man minsann åka ”banana boat”. Jag tog mig då på magen och förklarade att jag väntade barn varpå expediten börjar tokfnissa och utbrister: ”Ah, that is why you so big”. BAH!

Efter att jag lugnat ner mig lite över den oförskämda kommentaren insåg vi att det kanske inte alls anses som särskilt oförskämt eller konstigt att påpeka någons kroppshydda i länder som Thailand eller Malaysia. Kan bara se framför mig om detta hade varit en expedit på H&M här hemma. Snacka om ramaskri!

På Berjaya Resort fanns det rum åt oss, (ska kanske nämna att vi inte förbokat någonting utan chansade att det gick att boka på plats vilket på alla ställen gick alldeles galant) och vi installerade oss i en bungalow, väldigt smakfullt inredd, i alla fall om man jämför med andra stället. Vi valde att ligga vid poolen de två dagar vi spenderade på resorten. Kanske charmlöst men stranden var inte lika fin som i Salang. Berjaya var väl fint, men det var för ”turistigt”, mycket snobbiga engelsmän och vräkiga amerikaner. Plus att det var tredubbelt så dyrt som på de andra ställena, så efter två nätter åkte vi tillbaka till Salang och tog in på Salang Sayang Resort, i en bungalow precis vid stranden. Här stannade vi de resterande dagarna vi hade kvar på ön.

Cirka 10 m ut från stranden fanns det ett korallrev med fiskar i regnbågens alla färger. Det var som att simma omkring i ett stort akvarium. Tyvärr fick jag snorkla ensam för det mesta då man är gift med en karl som har fiskfobi och blir som Jesus när han ser en fisk, dvs börjar ”gå på vattnet”. Hur man nu kan tro att en liten Nemo-fisk ska attackera en....

Vi pratade med ett par som varit längre ut och snorklat och sett sköldpaddor, och även fiskar stora som bildörrar. Där går nog min gräns….

Bakom bungalowen vi bodde i sprang och hoppade det omkring en massa apor, som då och då vågade sig fram till stranden för att leta mat. De var väldigt skickliga på att ta bort locket på papperskorgarna, sätta sig på kanten och knyta upp påsar som folk slängt med en massa matrester och fruktskal. Om det var något som lokalbefolkningen varnade för så var det just aporna då de om man kom för nära kunde bli aggresiva och gå till attack. En tjej blev så till sig när hon såg apan som satt på papperskorgen att hon ville få sin kille till att fota henne när hon stod brevis. Hon kom dock lite för nära så apan visade tänderna och började väsa. Han såg inte alls trevlig ut!

Där vi bodde strök det även omkring en massa katter. En av dem skulle ha ungar när som helst och var helt rund om magen, hon fick snabbt namnet Mammy. Varje gång vi satt och åt eller tog en fruktdrink kom katten och la sig vid mina fötter. Kanske kände hon en connection, oss gravida kvinnor emellan. Hehe!

En av dagarna tog vi en heldagstur med båt runt ön. Med på båten var fem svenska killar i 20-årsåldern som förra året gick ur gymnasiet och reste runt i fyra månader. (Vi var nog dom enda som INTE var ”riktiga” backpackers i Salang) Två av killarna var proffesionella pokerspelare så de satt och läste en jäkla pokertidning halva resan runt en av de tio vackraste öarna i världen enligt Time Magazine.

Vi stannade på två stränder, två snorklingsställen men även vid ett vattenfall som vi kom fram till efter en djungelpromenad på en kvart. Vi doppade oss i vattenfallet och det var väldigt friskt och kallt vatten som kom från bergen.

Det var på denna resan jag tappade mina nyinköpta solglasögon som jag köpte i KL. Klantigt!

Maten var väldigt god och billig! Restaurangen vi mestadels åt på för att den låg precis där vi bodde men även för att maten där var väldigt god serverade de godaste fruktjuicerna, färskpressade. Ananas, mango, vattenmelon, för endast 8 spänn!

Något som jag tycker är lite roligt när man är utomlands är att läsa menyer, för oftast finns det en massa festliga stavningar, vad sägs tex om en cheesebunger. Eller Malaysian carry. Eller veggtabel fried rice. Eller skylten på busterminalen där vi tog bussen till KL: ”Daily Bas Service to Singapore & KL”.

De sista två dagarna spenderade vi inte på stranden då den invaderats av sandflugor och jag blivit totalt sönderbiten och kliade, kliade, kliade och kliade. Som tur var hade jag i sista minuten slängt ner en flaska salubrin som vi faktiskt gjorde slut på! Dock hjälpte det bara för stunden, så en natt sov jag med sockar på händerna för att inte klia hål på betten. Mina ben var helt knottriga, jag såg bedrövlig ut.

Hade samma problem när vi var på Koh Chang i Thailand, men där fanns ett apotek som jag gick till för att få medicin men det var mer än vad som fanns i Salang…..

Det konstiga är att det var mest jag som blev biten.
Eftersom vi inte kunde ligga på stranden fick vi helt enkelt ligga i vattnet, så en dag låg vi nog i vattnet i fem timmar i sträck, snacka om att man hade ”farmor-händer” när man klev upp. (När jag och brorsan badade badkar när vi var små och fick skrynkliga händer myntade vi uttrycket ”farmor-händer” då vår farmor var väldigt rynkig)

Vi hade bokat sex nätter men beslöt oss för att åka en dag tidigare till KL, då vi inte ”orkade” med strandlivet längre. Hahah! Det är nog ett tecken på att man är utvilad skulle jag tro!

KL 7.30 på morgonen gick båten till hamnstaden Mersing därifrån vi tog bussen tillbaka till KL. Båten tog drygt två timmar och bussresan sex timmar, till ett ynka pris av 100 kr per person. Med på bussen var det en kille som hade en sms-signal som lätt som en kulspruta/maskingevär. Han fick sms var femte minut i SEX timmar. Alla blängde på honom, hade det inte varit en ”inhemsk” person hade jag nog sagt åt honom på skarpen men kände lite att jag ändå var gäst i hans land och man får ta seden dit man kommer. Men ändå ett jävla sätt, om det är nåt jag är allergisk mot så är det störiga mobilsignaler på bussar eller tåg. Det som är mest störigt är nog att personen som äger mobilen inte fattar att det anses som störigt.

(Gnäll, gnäll!)
Efter tre timmar stannade vi på ett sjaskigt ställe längs vägen mitt ute i ingenstans. De hade en buffé med mycket att välja mellan, bla fiskhuvuden, vilket var det enda jag kunde urskilja var det var. Det gick 100 flugor på varje person som var där, så det enda vi gjorde var att köpa varsin dricka och ett paket kakor och gick sen in och satte oss i bussen igen. Typiska turister! Hälsovårdsmyndigheten hade haft julafton om de kom dit och inspekterade!

Väl framme i KL tog vi in på Crowne Plaza igen och stupade i princip i säng efter att ha varit på TGI Fridays och ätit amerikansk mat för en billig penning.

Dagen efter promenerade vi till Time Square Shopping Mall, ett gigantiskt köpcentrum på 10 våningar med ett tivoli mitt i, bla en lång berg-och-dal-bana!

Jag handlade bla bebiskläder (igen), en klocka från Fossil och det bästa köpet på hela resan, ett par nya glasögon. Riktiga, inte solglasögon. Jag provade ut bågar och gjorde syntest, lade till lite extra pengar för att få dem reflexbehandlade, hämtade dem en timma senare och för hela kalaset betalade jag lite över 500 kr. Jag undrar varför man i Sverige måste vänta två veckor för att få sina glasögon färdiga, sen slog det mig att de måste skicka dem till Malaysia! J

På vägen tillbaka till hotellet ser vi en kille mitt på gatan som ligger i en väldigt onaturlig ställning med ett stort köttsår på benet mitt i den gassande solen. Jag hoppas, för hans egen skull att han faktiskt var död då ingen människa förtjänar ett sånt öde. Folk gick bara förbi, jag och N också i och för sig, men jag blev så illa berörd att jag började lipa och säga till N att vi är lyckligt lottade som har ett hus, har möjlighet att resa, familjer som bryr sig, etc.

På kvällen åkte vi till Chinatown och gick på marknad, fejkmarknad. Där vimlade det av kopior, Burberry, Louis Vuitton, Chanel, Gucci, Rolex, Cartier, Armani, Ralph Lauren. Det var intressant de första tio meterna med alla människor, dofter och intryck. Sen blev det ganska jobbigt när försäljare drog i en, följde efter en för att sälja nåt. Vi hittade lite saker, bla en klocka och sminkväska och Nicke köpte pikéttröjor.

Sista dagen slappade vi vid poolen för att lapa de sista strålarna av sol man kommer få på ett bra tag.

Flygresan hem är ett helt kapitel för sig, det tar jag en annan gång….

För att summera det hela så blev jag positivt överraskad av Malaysia, hur rent det var, alla vänliga människor, KL som stad, det rika djurlivet på Tioman Island.

Vi åt gott, drack gott, sov mycket, läste ut fyra böcker, löste sudoku och korsord på stranden, shoppade och rådde om varandra. Vi spånade en himla massa på namn till Bebben också, så vi närmar oss ett beslut. (Tänker inte avslöja!)

Kort och gott: En UNDERBAR semester!